På väg till Mars
Raketmotortillverkaren Aerojet Rocketdyne samarbetar med Sandvik Coromant för att ge det senaste projektet lyftkraft.
Oavsett om det handlar om att vinna en idrottstävling eller lyckas uppfostra sina tonårsbarn så håller de flesta av oss nog med om att samarbete är A och O. Och ännu viktigare är det förstås i projekt där människoliv kan komma att stå på spel. Så när Steve Fonteyne, ansvarig tillverkningsingenjör på rymdteknikföretaget Aerojet Rocketdyne, hörde av sig till Derek Smith hos Sandvik Coromant för att få hjälp med ett besvärligt arbetsstycke blev svaret naturligtvis ja.
Derek Smith är processpecialist och CAM-programmerare och ingår i Sandvik Coromants globala grupp för flygindustri och kundlösningar. Han tillbringade nästan fem månader på plats i Aerojet Rocketdynes tillverkningsanläggning i Canoga Park i Kalifornien. Tillsammans med CNC-programmeraren George Hernandez och operatörerna Enrique Guzman och Gurjit Matharu, tog Derek Smith fram den komplicerade kod som krävs för att styra företagets femaxliga fleroperationsmaskin. Han och teamet från Aerojet Rocketdyne testade verktygsuppsättningen, simulerade tillverkningsprocessen och lade ner stor omsorg och många arbetstimmar på att få färdigt arbetsstycket.

Du har nog sett huvudmotorn till rymdfärjan från Aerojet Rocketdyne. Den var en av grundpelarna i NASAs rymdfärdsprogram under alla de trettio år som programmet varade. Motorn användes för att skicka upp astronauter i omloppsbana inte mindre än 135 gånger. Den genererar temperaturer på flera tusen grader och utvecklar tillräckligt mycket kraft för att lyfta tio blåvalar. Idag håller den på att byggas om till den RS-25-motor som ska sitta i NASAs nästa långfärdsraket ”Space Launch System”, som är tänkt att ta fler människor till månen och så småningom hela vägen till Mars.
Det var en av anledningarna till att cheferna på Aerojet Rocketdyne tog kontakt med Sandvik Coromant. Företaget ville nämligen ha hjälp med bearbetningen av huvudförbränningskammaren i RS-25:an. Den är en av de många kritiska komponenterna i den nu legendariska raketmotorn, tillverkad av material som är tillräckligt stabila och värmeresistenta för att klara de extrema temperaturerna i motorns inre.
Men i det här fallet handlade det inte bara om att hitta rätt bearbetning för en motsträvig metalltyp – sådant var alla som arbetade med projektet redan vana vid.
Det som gjorde det här projektet unikt var att det inte fanns något som helst utrymme för förseningar, arbetsstycket var i det här stadiet av processen värt miljontals kronor och det fanns en rad andra utmaningar, som även var för sig skulle ha varit tillräckligt oroande. Bland annat en lång rad nya skärverktyg och verktygshållare, ny programmeringsprogramvara och en dittills obeprövad bearbetningsprocess. Att säga att nerverna var på helspänn är ingen överdrift.
Det här var inte första gången som Sandvik Coromant var involverat i en utmaning av den här typen. Redan 2014 hjälpte den tekniska säljaren Jim Courtney företaget att minska cykeltiderna i ett projekt som ledde till att Aerojet Rocketdyne slapp köpa in flera nya maskiner och kunde hämta hem tillverkningen av detaljer som man tidigare hade varit tvungen att lägga ut på underleverantörer.

Projektet med förbränningskammaren blev också lyckat. Efter att gång på gång ha kontrollerat alla parametrar blev Derek Smith och George Hernandez till sist färdiga med den sista bearbetningscykeln i början av 2018. Därefter skickades förbränningskammaren till NASAs Stennis Space Center i Mississippi där den monterades i den nyutvecklade RS-25-motorn för att testas, och hittills har den vida överträffat alla förväntningar i det första av åtta fullskaliga marktest.
Alla gillar ju raketer, men knappast lika mycket som dem som bygger dem. Aerojet Rocketdyne-medarbetarna George Hernandez, Steve Fonteyne, Enrique Guzman och Gurjit Matharu och många andra förtjänar all respekt för sin bedrift och detsamma gäller Derek Smith från Sandvik Coromant. Hade det inte varit för alla de sena kvällar och till och med en och annan helg som de lagt på att ro projektet i hamn, för att inte tala om att de inte begick några misstag trots att projektet löpte över flera månader, så hade människans nästa stora steg i utforskningen av rymden kunnat bli försenat eller fått förödande konsekvenser.
